Utredningens andra skrift ”Från höga till sjunkande fruktsamhetstal: Hur ser situationen i Sverige ut?” publicerad

I denna analyserar han de nya demografiska trender som kännetecknat Sverige sedan omkring 2010, med fokus på de kontinuerligt fallande fruktsamhetstalen och den forskning som sökt förklara denna utveckling.

Sverige har länge utmärkt sig genom höga födelsetal, små skillnader mellan sociala grupper, en hög nivå av kvinnligt förvärvsarbete och en hög grad av jämställdhet. Den svenska familjepolitiska modellen som är baserad på särbeskattning, inkomstrelaterad föräldraförsäkring och väl utbyggd barnomsorg, har varit central och ofta fungerat som internationell förebild.

Sedan 2010 har dock fruktsamheten sjunkit markant. Denna nedgång speglar ett globalt mönster bland hög- och medelinkomstländer och är inte unik för Sverige.

Forskningen visar att minskningen nästan uteslutande beror på att allt färre skaffar ett första barn. Viljan att få barn nummer två och tre är i stort sett oförändrad. Nedgången återfinns i alla socioekonomiska grupper och geografiska områden och kan inte kopplas till ekonomiska försämringar eller minskad samboendebildning. I stället är det bland redan samboende par som benägenheten att ingå långsiktiga åtaganden – såsom föräldraskap eller äktenskap – har minskat.

Traditionella strukturella förklaringar är inte tillräckliga för att förstå den senaste utvecklingen. Forskningen pekar i stället mot subjektiva och globalt verkande faktorer: ökad framtidsosäkerhet, ett mörkare samhällsklimat och idealiserade livsbilder i sociala medier. Samtidigt sammanfaller utvecklingen med andra samhällsförändringar, såsom växande politisk populism och en tydlig ökning av psykisk ohälsa bland yngre vuxna.

Hur dessa faktorer samverkar och påverkar beslut om familjebildning är en central fråga enligt Gunnar.